Gamla hem.
För mer än en år sedan så var detta mitt hem. Huset vid torpahallen i vänersborg. Nu bor min familj i detta hus och jag är en gäst. Inte vilken gäst som helst.. men ändå en gäst. Det känns lite konstigt att man nu har bott ensam i ett år. För ett år sedan så bodde jag tillsammans med 5 andra människor. 5 människor som man delade allt med och fick ta hänsnyn till. Mat stod på bordet när man kom hem från skolan och huset städade "sig själv" (eller iaf av en mamma ;D ). Men nu är allting anorlunda. Allt ansvar ligger på en själv. För ett halvår sedan så var jag hemma över julen och då kände jag mig fortfarande som att jag halvt bodde kvar i huset. Vilket gjorde att det kändes aningen konstigt att vara hemma. Sliten mellan två hem..Men nu ett år senare har en annan sorts trygghet infunnit sig. Jag har mitt liv i Sthlm, det är där jag bor, mitt hem, min plats, min fristad. Här i vbg bor min familj i sitt hus, med sina liv, sitt hem. Som jag givetvis är en del av men inte på samma sätt som förr. Här är sitter rötterna kvar från ett gammalt träd men trädet har nu tappat ett frö som sakta börjar rota sig i den stora staden Stockholm =)
Wow vilken metafor! fint beskrivet!
Hej Robin!
Hoppas allt är bra med dig och att vi snart ses igen!!
Kram Erika